Torsdag 27/11 Thanksgiving

I dag är det Thanksgiving!! Jag längtar tills vi ska äta middag. Och jag har faktiskt hjälpt till lite granna, inte mycket för jag behövde inte göra nå mer även fast jag erbjöd mig! Hur som helst så är det jag som står för sötpotatisen på bordet idag. Spännande att göra nåt som jag aldrig gjort förr. Och det är ju inte sån sötpotatis som vi har hemma i Sverige utan nån annan sorts rotfrukt som är typ orange och som man tillagar med nå mörk brunt socker, salt, peppar och apelsinjuice! Lite nervös för hur den blev, menar, smakar det inte som normalt så är det ju pga mig. Men förhoppningsvis så lyckades jag!

Min dag har inte bestått av mycket idag. Vaknade innan sju, pga av flickorna. Så fort de börjar prata vaknar jag. Låg och försökte somna om i typ en timme, men icke.. Tog en dusch, käkade frulle bestående av en bagel och juice (mmmm, älskar bagels!!!). Sedan hjälpte jag till med sötpotatisen och sen efter det har jag umgåts med min dator! Har pratat med Kenneth massor om massa allt idag. Lägenhet, jobb, vovve (vi vill ha en vit chow chow)! Och lite annat smått och gott!

Fick häromdagen en jättesöt adventskalender av mami! Det var kul, och en teckning av lillebror. Glader jag blev!

Sitter här lite trött och lite småfrusen. Måste hitta nån engelska kurs jag ska läsa.. Men hur? Jag försöker kika, utan något resultat. Hmm. Aja, det löser sig.

Vad händer i helgen? Hum, ska försöka kika efter julklappar och så skulle mitt hår väldigt mycket behöva en hårklippning!


Människans möjligheter begränsas bara av hennes fantasi


Då har jag ätit min första thanksgiving middag. Det var underbart gott! Åt hur mycket som helst, så nu är jag alldeles stinn, min mage är spänd. Längesedan jag var så här mätt må jag säga! Efter maten satt vi ett tag vid bordet och hade det trevligt, och sen åt vi pumpapaj och äppelpaj med vaniljsås. Underbart gott!
Det hela började med att vi satte oss runt bordet och innan vi skar upp kalkonen tog vi varandras händer och så tackade värdpappa allt som de var tacksamma för, bla mig som tog hand om flickorna, hihi!




Det som känns lite tråkigt är att jag vet ju att jag inte kommer fira denna högtiden nästa år. Men jag är tacksam över att jag fått denna chansen att få uppleva den åtminstone en gång :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0