Torsdag 2/7

Hade hoppats så innerligt på att jag skulle få vara ledig imorn, men icke. Emma måste jobba, men har jag tur så kommer hon hem tidigare, hon sa att hon skulle försöka. Skönt i alla fall att det är fredag imorn!
Hahaha, jag och Earl hade ett konstigt samtalsämne i dag må jag säga. Eller konstigt och konstigt, men kanske inte riktigt ett sånt som man har mellan au pair och värd pappa. Jag säger då det...

Middagen i går var super trevlig! Åt gott, orange chicken, och sen självklart en cheesecake som jag delade med en annan. Vi var omrking 14-16 stycken där. Blev en väldigt sen middag, mellan halv tio-tio fick vi maten. Och runt kvart i tolv kom vi därifrån. Sista timmen ägnade vi oss åt till att betala. Blev en himla massa strul, men det löste sig till slut i alla fall.
En bra kväll i alla fall, och jag kom sent i säng. Vilket resulterade i att jag inte riktigt var vaken då jag stängde av alarmet. Men jag hade tur och vaknade då jag höll i telefonen och undrade vad som nyss hade hänt. Sen undrar jag hur jag legat, för mina axlar var typ bortdomnade...

Dagen har i alla fall flytit på rätt bra. Ganska snart efter frukosten tog jag flickorna till lekparken och efter ett tag gick vi till biblioteket för det var preschool films. Vi såg på tre korta filmer baserade på barnböcker. Sen promenerade vi hem, käkade lunch, busade lite, åt lite frukt och sen var det dags för sängen för flickorna.
Jag och Earl satte oss och kikade på en film, BlackOut. Om tre människor som fastnar i en hiss och en är en mördare. den var väl rätt OK, sett bättre men även sämre :-P

Skickade även in checken i dag, och jag har skickat in min nya ansökan om att bara stanna i nio extra månader. Så nu är det verkligen bestämt, nu kan jag inte fundera över det nå mer i alla fall. Känns skönt att jag äntligen har fått i väg det där brevet!

Just ja, gissa vad?! Sitter på Starbucks nu, vilekt betyder att jag nyss varit på gymet. Och vet ni vad? Jag simmade, hör och häpna, hela 100 längder i dag, på en timme! Vilket betyder att jag simmade 2500 meter, 2,5 kilometer. Känns himla bra! Men frågan är om jag kommer göra det igen nästa gång. Tror inte det, men man vet ju aldrig.



Födelsedagsbarnet!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0