I dag har varit en riktig tänkar dag, då jag verkligen inte blivit nå smartare. Fattar inte hur jag kan tänka så himla mycket utan att bli nå smartare, tror jag tänker för mycket, så ingenting kommer ut. Allt fastnar liksom någonstans. Kan ingen bara säga att: gör så här, fär det är det du vill och gör du så så kommer du inte ångra dig... Men, det är bara jag som kan bestmma, jag vet. Men det är, ursäkta mig, men fan så himla svårt. Kanske ska säga vad allt handlar om med, i fall ni inte fattar det, alltså i fall jag ska förlänga eller inte. Ibland känner jag mig rätt så säker att ja jag vill, och ibland, som i dag känns det som att det bästa kanske vore om jag åkte hem direkt efter att mitt år här är slut. Kommer jag hem nu känns det som att det kommer kännas som att ingenting direkt har förändrats, men kommer jag hem senare känns det som att det kommer kännas som att jag inte längre tillhör den där staden, jag är bortglömd och kommer hem och ingen tycker att jag är jag och bla bla.. Kommer det vara så? Kommer mina vänner fortfarande vara mina vänner när jag kommer hem, om jag stannar i mer än ett år?
Alltså, när jag inte jobbar så känner jag att jag typ hur lätt som helst skulle kunna förlänga, men då jag jobbar så känner jag mig ganska done. Men om jag förlänger och hittar en familj med tex ett eller två äldre barn känns det inte som att det kommer vara lika jobbigt (självklart kan man aldrig veta), men jag kommer inte jobba lika länge heller, eftersom jag egentligen jobbar mer än vad jag får, och det tänker jag inte göra igen sedan. Enda anledingen till att jag låter det gå nu är för att jag tjänar mer och det gillar jag!
Hur som helst, nu börjar detta komma lite ut spår.. Jag vet inte vad jag ska göra. Och tänk om jag skulle stanna ett till år, då kommer ju Charlie vara nästan fyra år, obegripligt. Och han kommer inte komma ihåg ett skvatt av mig och han kommer vara blygare än någonsin och jag vet inte vad. Fast, det är ju sånt som kommer gå över, jag menar, se bara på det jag åker och gör nu. Efter några dagar kommer vi väl vara bästa kompisar igen?!
Snälla, kan folk ge mig råd?! Dax för mig att vara lite egoistisk sa en Nära vän till mig, tyckte jag lät kul. Men samtidigt har jag ju varit det i ett år nu, eller? Och jag vet att jag borde ta chansen när jag väl har den, men jag har ju haft och tagit chansen i ett år nu!
Åh, vad göra?!

Ne nu måste jag slita mig, klockan är tjugo över tio och Dani kommer komma förbi en sväng snart. Hade egentligen tänkt att hoppa i säng för länge sen men ja, kan ju bli skönt att sitta och parat av sig lite, i stället för att bara skriva?...

Hade tänkt träna idag. Men så blidde det inte, efter att ha stått och väntat på bussen i ca 15 min. gick jag hem. Hade kunnat väntat längre, men kände mig trött och inte alls manad att träna. Gjorde ändå en sån bra workout igår så det gör inget. Och imorn blir det träning med!

Ne, tack och bock för mig i kväll. Och snälla, ge mig råd!