Jag hade verkligen så himla svårt för att somna igår, vilket har resluterat i trötthet idag, men det är inte så illa men tröttare än vanligt är man nog. Det räcker med att jag vet att jag snart ska åka till min nya familj i Kalifornien, men när mamman frågar om jag möjligtvis skulle kunna komma redan den 19:e så vart jag ju ännu mera, pirrig! Jag hade verkligen skitsvårt för att somna, jag var ju inte ens trött. Fast förmodligen kommer jag inte kunna åka förrän den 20:e, nästa söndag för då kan Earl skjutsa mig till flygplatsen och så tyckte han att jag ska hänga med Stella (den nya au pairen som kommer och tar över efter mig) på lördagen. Inte det att jag inte vill, det blir nog roligt men jag hade gärna velat åka nästa lördag. Mera tid till att komma till rätta och bli runtvisad och så. Men vi får se hur det löser sig som.
Men så långt som jag vet så åker jag alltså vidare till nästa ställe nästa helg!!! Jag kan verkligen inte, I N T E fatta! :-D
Samtidigt som jag är så exhalterad så försöker jag att sansa mig och inte hoppas på för mycket. Menar, saker och ting blir aldrig som man har tänkt sig, eller trott och det gäller att inte hoppas på för mycket, för då blir man inte lika "besviken" om det inte blir så bra som man hoppats på. Eller? Men jag tror och vet i alla fall att det kommer bli bra! Allt känns bra, finns ingen dum magkänsla som ligger och grubblar eller något. Bara nervöst pirr. Mer nervös och pirrig nu än vad jag var då jag skulle åka hit för första gången för snart ett år sedan. Är inte det lite konstigt? Fast då var känslorna väldigt kluvna! Jag såg ju verklgien fram emot detta, var ju något jag verkligen ville göra. Men jag hade så många som jag bara skulle lämna och åka ifrån och det var inte alls roligt.
Men om ni inte har fattat det än: Åh vad jag längtar och ser fram emot det här! :-D