I alla fall så gick mina åh-skämtar-ni-med-mig-känslor över när jag vände mig om och såg en liten notis där det stod att jag skulle lämna disken så skulle Carol göra den på kvällen.
Då kände jag mig lite lättare i sinnet och så tänkte jag att men äh, jag kan ju lika gärna göra den då. Men så tänkte jag en gång till och och bestämde mig för att inte göra den och ge dom möjligheten att göra disken ;-)
Det slutade ändå med att jag diskade hälften av det, om inte lite mera. Hade ändå inget bättre för mig!


Idag har faktiskt varit en riktigt skön och lättsam dag! Den har flytit på bra.
Hade yoga på morgonen och när jag kom tillbaka hem bytte jag om och tog med mig Coco på en springrunda runt sjön. Sedan dusch, lunch och dator och slutligen hämta pojkarna från skolan.
Och dom har varit riktigt snälla idag, inget bråk mellan dem vilket har varit skönt. Jag lät de leka ett bra tag då vi kom hem istället för att tjata om läxor för de hade inga träningar eller matcher. Och när jag efter kanske två timmar sa till att Kainoa måste göra läxorna satte han sig snällt och fint och gjorde det. Sånt gillar jag! :-)
Sedan kom Kaleos klasskompis över så då gick de alla tre över till hans hus och i ca 45 minuter hade jag huset tyst och lugnt innan det var dags att åka till kyrkan (kids small group).

Yogan idag var riktigt intressant. Vi gjorde något som kallas kundalini, vilket betyder "energy rising". Man tar liksom och "lyfter" energin ända nerifrån fötterna, upp genom höfterna genom ryggraden och "ut" genom huvudet. Och det är ungefär som de fyra årstiderna.
Så vad gjorde vi?
Jo, våran fröken satte igång värsta energiflödande musiken på hög volym och sedan skulle vi bara dansa typ som galningar, fast på ett och samma ställe (hösten, med alla löv som skiftar färger och ja, hur fint och "vilt" det är). Vi skulle "wiggle" våra händer och armar, och fötter och ben, och ja, vara helt lejalös ungefär. Det är rätt svårt att låta det gå för att tankarna i huvudet säger att det här är weird, sluta upp med det, det är ju pinsamt. Men det är väl en av orsaken varför man ska träna på det, för huvudet hindrar än från så mycket, att släppa taget liksom.
Sedan skulle vi kuffa/trycka ut energin uppåt och utåt sidorna och neråt och försöka "växa" också det till musik (vintern, mörker lite mer stillsamt kanske men samtidigt inte).
Som våran lärare sa. Föreställ er ett frö som man sår. För att kunna växa måste det först bryta sig ur skalet. Och eftersom det är i jorden befinner det sig i totalt mörker så för att komma upp till ljuset måste det "trycka" utåt sidorna och uppåt för att få rum och knuffa och trycka och knuffa och trycka. Och slutligen kommer det nå upp till ljuset och blomma och ta sig ur från det trånga mörka!
När vi gjort det så skulle vi sätta oss ner och känna efter hur det kändes och "se på" hur kroppen anpassar sig till vad den behöver göra. Känna hjärtrytm gå ner och koncentrera sig på andingen osv. (Våren, det börjar blomma igen och man ser sig om och njuter av det som händer och vet vad som väntar en ungefär)
Det sista vi skulle göra var att lägga oss ner och inte göra någonting, bara vara. (Sommar. Då allt bara är. Allt är i blom och det bara är, och vi bara ligger där och njuter och observerar).
Det handlar väl tillstor del också att hitta en balans mellan yin och yang!
Det svåraste med allt är att låta tankarna gå. Speciellt då man ligger där och ska försöka att hålla huvudet ifrån att berätta historier om sånt som hänt eller som väntar en, vad som måste göras osv. Nu är det ju så att det inte riktigt går att absolut inte tänka alls men man kan ändå kontrollera det, med träning. Om man bara ligger där och känner efter vad kroppen behöver, hur den känns och hur det känns att andas. Att andas in känns på det här sättet och andas ut känns på ett annat sätt och så.
Men innan man vet ordet av så oj, sluta tänk. Då ligger man där och berättar sina historiet i huvuder utan att man ens kommer ihåg att man började tänka på något.

Mycket babbel va? Och ni tycker nog att det låter jättefånigt och det kändes inte fullt "normalt" heller att stå där och bara röra sig och flaxa runt. Ska nämna att vi under hela tiden skulle ha ögonen stängda för att koncentrera oss på ossa själv och för att man inte ska känna sig iaktagen och hämmad typ. Dörren var till och med låst för att ingen skulle komma in och undra vad fasn vi höll på med ;-)
Min förklaring av allt vi gjorde var nog inte så bra heller och kanske invecklad. Men ibland är det svårt att beskriva.
Det är  svårt att förklara men det kändes bra. Det är en sådan där grej som hur mycket och hur länge jag en skulle prata om det och försöka förklara hur det känns så kan den som inte provat förstå. Man måste liksom "erfara" det själv. Man hamnar som i sin egna lilla värld och man känner sig "released".
Jag tror vi kommer göra det där någon mer gång vilket jag hoppas för det är svårt att släppa lös första gången och bara låta kroppen göra vad den känner för att göra. Så jag tror att om vi gör det igen kommer det att kännas annorlunda och ännu bättre. Inte lika "fånigt" ;-)