Jag följde med min syster till affären för hon skulle köpa några saker. Bland annat en kniv.
Vi bodde ute i skogen och hade en snötäckt backe som gick uppåt alldeles utanför huset/stugan.
Framåt eftermiddagen någongång bestämde jag mig för att gå upp för den snöiga backen, efter kommer min syster och tar fast mig, eller om jag föll. Jag kommer inte riktigt ihåg. Vi låg i alla fall alldeled bredvis en liten bebis gran, nästan på den. Hon tar fram den sylvassa kniven och jag förstår vad hon ska göra eftersom jag sett hennes plan, hur hon ska gå till väga för att döda någon. Inte kunde jag väl veta att det skulle bli jag?
I alla fall, där ligger vi, trots att jag har en tjock overall på mig känner jag hur det svider till nere på benet. På foten. På armen. I pannan. Jag vet att hennes sista snitt skulle gå över halsen på mig, och hon börjar dra ett litet snitt. Jag kan inte påstå att det gjorde särskilt ont, det sved till just i skärande stund men sedan gick det över. Sedan lämnar hon mig. Jag ligger och tänker på hur jag kommer dö och blir lite rädd. Men även den känslan går över, det ända jag är rädd för är att att ligga där ute och frysa. Men om jag somnar kommer jag inte känna då jag dör, minns jag att jag tänkte.
På något vis lyckas jag att ta mig in i huset igen och smyger upp till mitt dunkla rum på övervåningen. Jag ser mig i spegeln som sitter fast på dörren, mitt lite längre lockiga hår hänger blött av snön, jag täcker halsen och det torkade blodet som ser ut som rödorange sand med mina händer och tänker att jag måste ta mig till polisen. Så ser jag mig i spegeln igen, in i mina ögon och kommer på att det kan jag inte. Jag är inte oskyldig själv heller. Jag har dödat åtminstone en människa och fler offer som jag inte vet om de är döda eller inte finns på min lista.
Rätt som det är kommer min mamma in i rummet, hon ser på mig men verkar inte tycka att något är på tok, trots att jag ser ut som jag gör, men i och för sig försöker jag dölja mina snitt för att inte skrämma upp henne. Plötsligt sitter min syster på min säng och låtsas som att ingenting är fel, men jag kan se på henne att hon ser på mig och vet att jag vet vad hon försökt göra, hon har det där flinet i ansiktet, som bara jag vet vad det betyder.
Jag går ut från rummet och i trappan sitter min andra syster. Hon berättar för mig om då hon själv var ung och att hon gjort dumma saker. Ungefär som att hon vet vad jag har gjort men att jag inte ska bry mig om det utan det går över. Sånt som händer ungefär.
Sedan står även pappa där, ovanför trappan och vi är på väg att åka därifrån.
Min syster som försökte döda mig kommer tillbaka och har med sig massa vassa små knivar och andra små tillbehör. Jag skriker till och säger åt pappa och visar honom. Allt blir ett kaos, min syster blir helt galen och ligger i trappan och ålar sig och skriker för att jag försöker ta ifrån henne hennes saker.

Tänk vad konstigt man kan drömma...
Jag var jag, men ändå inte. Ingen i min omgivning eller platsen var något jag kände igen. Min mamma var mindre än mig och hon hade mörkt hår uppsatt i en hästsvans. Min pappa var lite äldre, lite mer gubbaktig men inte så gammal, 55-60 någonting kanske.
Så skumt.
Jag har inte kunnat släppa den här drömmen på hela dagen, den kommer upp i mitt huvud hela tiden. Speciellt från det att jag går upp i backen till det att jag kommer in i mitt rum igen.
Bilden som sitter fast mest är då jag ligger där på mage i snön med min "syster" som håller fast mig och skär små snitt lite här och var på min kropp medan hon pratar med mig. Jag kommer verkligen ihåg hur det sved/brände till och hur det efter en liten stund inte kändes alls men jag visste hur snitten fanns där. Konstigt nog var jag helt lugn, jag försökte inte kämpa emot. Men jag visste väl att det inte skulle löna sig, hade jag en chans var det den jag tog, att bara vara lugn och se hur det gick. Det läskiga var också att jag visste precis vad som skulle komma, hur hon skulle skära mig i halsen så blodet sprutade ut. Men tack och lov skar hon inte ett sånt stort snitt.
Kommer precis ihåg hur kniven såg ut med. Den var... blank och egget var liksom rundat uppåt och sylvass var den. Det märktes då hon skar mig. Det var nog därför det inte gjorde såååå ont.
Och känslan då jag ser mig själv i spegeln, det var jag förut då jag hade mitt hår permanentat, och kommer på att jag själv dödat. Inte för att jag hade några minnen från det utan jag bara visste att jag gjort det.
Nu blev det väldigt mycket babbel fram och tillbaka om min konstiga dröm, men jag vet inte, på något sätt känns det bara som att jag måste få ur mig känslan av drömmen. Men det går inte riktigt.
I alla fall fick ni ta del av min märkliga dröm. Varför drömmer jag så där för?
Jag läste att om man drömmer om sin egen död så betyder det typ början på något nytt, men jag dog ju inte, bara nästan. Men ändå, varför drömmer jag att jag blir skuren lite här och var på kroppen och varför var min familj en annan än min riktiga?


Nåja, nog om det där babblet. Träningsvärk, det har jag. Mest i rumpan, men även innanlåren och alldles ovanför knäna och runt axlarna. Jag känner mig som en gamling, eller det känns som jag ser ut som en gamling. Haltar mig fram ungefär. Värst är då jag ska resa mig upp!
Trots träningsvärken så gick yogan rätt bra, benen blev skakigare än vanligt i vissa ställningar men överlag kändes det inte så mycket.

För övrigt har vi skaffat en stackars lite guldfisk. Tycker så synd om den. Ingen växt och ingen kamrat har den. Bara lite orangefärgade glasstenar på bottnen, ska tilläggas att han bor i Carols salladsskål som inte är såå stor. Hon visste väl inte ens om det, hon märkte att han var i den imorse. Så hela fiskgrejen var nog Johns idé.. Stackars firre!

Idag skiner solen i alla fall. Det gillas! :-)