Har  nyss kommit tillbaka hem efter en tacomiddag med Carol. Hon är så snäll :-)
Vi pratade lite om pojkarna om hur de inte lyssnar ibland och om jag hade nå "råd" på hur jag tycker/tror att hon kan lära dem att lyssna och bete sig.
Och vi pratade lite om när jag ska åka hem för hon håller på leta efter en annan Au Pair och ja, en massa andra saker med. Hon sa i alla fall att jag får stanna kvar och bo i huset efter att jag slutat jobba ifall det är något jag vill göra och om någon vill komma och hälsa på, utan att behöva jobba alltså och att jag är en del av familjen och så. Var kul att höra men känns ju så mycket svårare att tänka att man ska hem snart. Snart har halva tiden av min förlängning gått liksom.
Jag sa det att jag tycker det känns konstigt att jag ska åka hem och det känns ledssamt och det tyckte hon med och dom tycker om mig jättemycket och så, awe :'-)
Och så var hon orolig ibland att jag kanske inte har kul här eller så för hon vill att jag ska ha kul och trivas. Skojar hon eller? Kan jag göra något annat än att må bra här eller? Vilket jag borde ha sagt men inte sa. Jag ba eh ne alltså allt är bra det är ingenting.
Varför kan jag aldrig verkligen visa hur glad jag är eller hur jag känner? Trots att jag ibland kanske är jätte "excited" över något så visar jag det ändå inte, inte som jag känner eller som andra verkar känna det. Jag tror det är något som jag har lärt mig själv att inte göra, för jag tänker alltid att om jag blir jätteexhalterad över något så slutar det alltid med att det inte blir som tänkt och man blir bara "besviken". Jag har verkligen en gräns som håller mig tillbaka, jag kan verkligen känna den. Måste bli av med den på något sätt, kanske inte hela för den kan nog vara bra ibland. Men ibland känns det som folk kanske tycker jag är onöjd eller nere (dyster, ledsen) eller något.
Äh jag vet inte, jag antar att det bara är jag, jag som person alltså. Det är hur jag är.

Nåja jag har faktiskt börjat skriva lite på min hemläxa. Gjorde det då pojkarna var på afterschool programmet, vilket ajg kan lämna dem på lite då och då, eller alltså om jag har någon läxa eller ärenden jag behöver ta i tu med så sa Carol att jag kunde lämna dem där. Eller om det är regnigt eller de inte har sport osv.
För de klättrar verkligen på väggarna här hemma om de inte gör något som får dem att använda deras översskottsenergi. Men snart börjar ju deras baseball så då blir det kanske lite bättre.
I alla fall, jag har det rätt bra här ;-)
Och jag har den bästa familje! Både här och hemma. Fast den där hemma är den allra bästa såklart!